Banting bantade inte

Begreppet bantning förknippas med mirakelkurer, jakt på fett och olika typer av quick fixes. Men faktum är att bantningen har fått sitt namn av en man som förespråkade något helt annat.

Begravningsentreprenören William Banting led av kraftig övervikt, så svår att den till slut gjorde att han fick nedsatt hörsel, p.g.a. fett i innerörat. Han fick hjälp att gå ned i vikt av läkaren William Harvey, som hade hört den franske diabetesläkaren Claude Bernard förespråka en diet bestående av kött, frukt och grönsaker, men helt utan kolhydratrika livsmedel.

Det var dock inte Harvey som gav namn åt viktminskningsmetoden, utan det blev Banting. Bant blev ett engelskt verb, som sedan dess har fallit ur språkbruket. I svenskan finns dock ordet kvar, och det var från början alltså ett låneord (jämför med moderna låneord från engelskan, som chatta och fejka). Många vet att ordet bantning kommer från den ”första bantaren”, men det finns flera missuppfattningar, bl.a. att Banting ska ha avlidit till följd av sin diet. Det gjorde han inte, han blev troligen över 80 år gammal (det är inte helt klarlagt vilket år han föddes).

Vad åt Banting?

Banting beskrev den diet som han följde, och som hjälpte honom att gå ned i vikt, i skriften Letter on Corpulence, Addressed to the Public. Där framgår att han åt fyra mål mat om dagen, undvek socker, stärkelse, öl och mejeriprodukter. Istället åt han kött, frukt och grönsaker, som han sköljde ned med torrt vin (detta var trots allt 1800-talet).

Idag vet vi något mer än man gjorde på Bantings tid, och ingen skulle nog idag försöka gå ned i vikt genom att undvika smör och grädde, men inte vin. I stora drag stämmer dieten dock överens med vad som rekommenderas av dietister idag. Det är bara synd att ordet bantning har kommit betyda någonting helt annat än en väl beprövad och vettig diet.